Arpeggio
Fem fall att lyssna på: samma ackord, en gång anslaget på en gång, en gång brutet. Samma toner, en annan insats.
Ett ackord står i notbilden som en pelare: alla huvuden över varandra, alla toner samtidigt. Vågiga linjen till vänster om det säger att de inte ska komma samtidigt utan snabbt efter varandra, nedifrån och upp. Ordet kommer från italienskans arpa, harpan — ett instrument som inte kan ta ett ackord på något annat sätt.
På den här sidan står varje fall två gånger bredvid varandra: till vänster utan tecknet, till höger med. Den som lyssnar på båda hör samma toner och en annan början. Det är just det som skiljer detta tecken från nästan alla andra på de här sidorna: här förändras verkligen klangen och inte bara bilden. Båda delarna är uppmätta — insatstiderna ur klangen, vågen och huvudenas läge ur den stuckna bilden.
Ackordet blir inte längre av det. Tonerna sätter in förskjutet och slutar tillsammans; på slutet står samma klang, den har bara kommit dit en annan väg.
Ackordet utan tecken
Fyra huvuden över varandra, en enda insats: så ser ett ackord ut när inget annat står där. Alla toner börjar tillsammans och slutar tillsammans. Den här bilden är jämförelsepunkten för allt som följer — till höger om den står samma sak en gång till, och där är det just denna enda insats som ändras.
Nedifrån och upp
Samma fyra toner, nu med den vågiga linjen. I klangen sätter de in efter varandra, nedifrån och upp, och avståndet är så litet att det fortfarande låter som ett ackord och inte som en skala. Pilspetsen behövs inte när det ändå bryts uppåt; vissa utgåvor sätter dit den i alla fall, för att inte lämna något tvivel.
Uppifrån och ned
Samma ackord, pilen pekar nedåt. Nu kommer den högsta tonen först och den djupaste sist. Det är betydligt ovanligare och står mest där en bas ska klinga vidare, eller där handen kommer uppifrån. Den som lyssnar på de två bilderna efter varandra hör skillnaden direkt: samma toner, men rörelsen går baklänges.
Det vitt spända ackordet
Här ligger tonerna spridda över två oktaver, i basklaven. En hand tar inte det på en gång, och just därför finns tecknet: vågen gör ett ospelbart grepp spelbart. I pianosats står det därför särskilt ofta, och där oftast utan pil.
Tecknet gäller ett ackord
Två ackord efter varandra, och bara framför det första står en våg. Det andra förblir en pelare. Det är svaret på en vanlig fråga: tecknet gäller det ackord som det står framför, inte takten och inte stället. Den som vill ha även nästa brutet skriver dit en andra våg.
Hur fort och åt vilket håll
Hur fort ackordet ska brytas står ingenstans. Det beror på tempot, på instrumentet och på ställets karaktär: vid ett lugnt slut får vågen ta sin tid, mitt i ett snabbt löpverk är den nästan ett enda anslag. En regel finns det ändå — den översta tonen bör falla på slaget när melodin ligger däruppe, och den nedersta när basen räknas. Ingetdera står tryckt i en god utgåva; det är spelarens sak.
Riktningen står däremot tryckt. Utan pil bryts ackordet uppåt, och det är normalfallet. En pil nedåt i slutet av vågen vänder på det: då kommer den högsta tonen först. Båda fallen går att höra på den här sidan, och i klangen står tonhöjderna verkligen i omvänd ordning.
Vad som står bredvid
Vilka toner ett ackord består av och vilka som finns: Artikulation. Andra tecken som föreskriver hur en ton spelas i stället för vilken: Ornament.
Nottecken · Artikulation · Ornament · Musiktermer
Anotona gör det åt dig
Fotografera ett notblad eller spela melodin — Anotona hittar tonarten, sätter noterna och transponerar dem till vilken tonart som helst. Gratis.
Se AnotonaVarje ton på den här sidan är uträknad, inte avskriven.