De sju modusen

C Joniskt (dur)

De vita tangenterna från C till C — steg 1 i C-dur som grundton.

Toner

C D E F G A B

Kännetecken

inget — detta är durskalan

Typisk följd

I–IV–V–I: C – F – G – C

Västerlandets grundskala: två helton, en halvton, tre helton, en halvton.

C Joniskt med grepp och klaviatur

D dorisk

De vita tangenterna från D till D — steg 2 i C-dur som grundton.

Toner

D E F G A B C

Kännetecken

stor sext — till skillnad från moll

Typisk följd

i–IV–i–IV: Dm – G – Dm – G

Moll med stor sext. Kyrkotonarten i jazzen och i otaliga folkvisor.

D dorisk med grepp och klaviatur

E frygisk

De vita tangenterna från E till E — steg 3 i C-dur som grundton.

Toner

E F G A B C D

Kännetecken

♭2 — till skillnad från moll

Typisk följd

i–♭II–i–♭II: Em – F – Em – F

Moll med liten sekund — halvtonen strax ovanför grundtonen ger den spanska färgen.

E frygisk med grepp och klaviatur

F lydisk

De vita tangenterna från F till F — steg 4 i C-dur som grundton.

Toner

F G A B C D E

Kännetecken

♯4 — till skillnad från dur

Typisk följd

I–II–I–II: F – G – F – G

Dur med förstorad kvart. Låter svävande och öppen; vanlig i filmmusik.

F lydisk med grepp och klaviatur

G mixolydisk

De vita tangenterna från G till G — steg 5 i C-dur som grundton.

Toner

G A B C D E F

Kännetecken

♭7 — till skillnad från dur

Typisk följd

I–♭VII–IV–I: G – F – C – G

Dur med liten septim. Skalan till dominantseptimackordet, och till blues och rock.

G mixolydisk med grepp och klaviatur

A Eoliskt (naturlig moll)

De vita tangenterna från A till A — steg 6 i C-dur som grundton.

Toner

A B C D E F G

Kännetecken

♭6 och ♭7 — den naturliga mollen

Typisk följd

i–♭VI–♭VII–i: Am – F – G – Am

Samma toner som durskalan en liten ters högre, bara räknade från en annan ton.

A Eoliskt med grepp och klaviatur

B lokrisk

De vita tangenterna från B till B — steg 7 i C-dur som grundton.

Toner

B C D E F G A

Kännetecken

♭2 och ♭5 — grundackordet är förminskat

Typisk följd

i°–♭II–i°–♭II: Bdim – C – Bdim – C

Den enda kyrkotonarten med förminskad kvint över grundtonen — därför står den sällan för sig själv.

B lokrisk med grepp och klaviatur

Alla sju på C

På samma grundton hörs skillnaden bäst: framhävt är det som avviker från dur. Doriskt, frygiskt, eoliskt och lokriskt har liten ters (mollkaraktär), joniskt, lydiskt och mixolydiskt stor ters (durkaraktär).

Från ljust till mörkt

Varje höjt steg gör ljusare, varje sänkt mörkare. Lydiskt är det enda med ett höjt steg, lokriskt har fem sänkta:

lydisk › Joniskt › mixolydisk › dorisk › Eoliskt › frygisk › lokrisk

Så känner man igen ett modus

Först grundtonen — tonen som stycket vilar på, oftast basen i första och sista ackordet. Sedan tersen ovanför: liten betyder mollfamiljen, stor durfamiljen. Sedan den kännetecknande tonen: stor sext över moll är doriskt, liten sekund frygiskt, höjd kvart över dur lydiskt, liten septim mixolydiskt.