Polyrytmik — tre mot två och vad som följer
Fem par att lyssna på. Till vänster delar båda stämmorna tiden lika, till höger olika — lika långa, olika delade.
Tre mot två betyder: samma tidsrymd, delad en gång i tre och en gång i två lika delar. Båda stämmorna börjar tillsammans och slutar tillsammans; däremellan faller ingen insats i den ena på en insats i den andra. Där ligger lockelsen — två sätt att räkna löper samtidigt, och inget av dem är fel.
Här står fem par bredvid varandra. Till vänster delar båda stämmorna lika, så att varje insats möter en insats; till höger delar de olika. Båda versionerna går att lyssna på, och skillnaden finns där genast: till vänster en enda puls, till höger två som förskjuts mot varandra.
Det som sammanfaller går att räkna ut. Två delningar möts i förloppet så många gånger som deras största gemensamma delare anger: vid tre mot två precis en gång, i början. Därför är det sista paret inte heller något — fyra mot två har delaren två och möts två gånger.
Tre mot två
Grundfallet som alla andra följer av. Den övre stämman delar takten i tre lika delar, den undre i två. Till vänster delar båda i två, och varje insats möter en insats. Till höger skiljs de åt efter den gemensamma starten och finner varandra igen först på slutet. Vill man öva säger man en kort minnesramsa högt och fördelar stavelserna på båda händerna.
Fyra mot tre
Fyra mot tre klarar sig utan oregelbunden grupp, för delningen går jämnt upp i tre fjärdedelar: fyra punkterade åttondelar fyller precis tre fjärdedelar. Till vänster står tre fjärdedelar mot tre fjärdedelar, till höger fyra mot tre. Den övre stämman löper alltså något långsammare än åttondelar och något snabbare än fjärdedelar — och möter inte den undre igen under hela takten.
Tre mot fyra
Samma förhållande sett från andra hållet: nu delar den övre stämman i tre och den undre i fyra. Det man hör är något annat, fastän talen är desamma — här bär den långsammare stämman tredelningen, och det välter intrycket. Därför står båda riktningarna på sidan och inte bara den ena.
Fem mot fyra
Fem mot fyra är det trängsta av de fyra fallen: stämmorna ligger bara en femtedel av delningen ifrån varandra och glider hörbart mot varandra. Nedskriven är den övre stämman en kvintol över hela takten. Även här gäller regeln: fem och fyra har ingen gemensam delare, så bara starten sammanfaller.
Fyra mot två — ingen polyrytmik
Det här paret är motexemplet och ingen polyrytmik: fyra och två har delaren två gemensam, och därför faller varannan insats i den snabba stämman på en i den långsamma. Man hör inte två sätt att räkna, utan ett med en underdelning. Skillnaden är ingen smaksak utan ett tal — och just på det känns fallet igen.
När två delningar ger polyrytmik
Polyrytmik uppstår inte bara för att den ena stämman löper snabbare än den andra. Åttondelar mot fjärdedelar är bara en underdelning: varannan insats i den snabba stämman faller på en insats i den långsamma, och man hör fortfarande en enda puls. Det avgörande är om de två delningstalen har en delare gemensam.
Har de ingen — är de alltså inbördes primiska — möts de två stämmorna bara en gång i hela förloppet, vid sin gemensamma start. Det är polyrytmik: tre mot två, fyra mot tre, fem mot fyra. Har de en gemensam delare möts de precis så många gånger som den delaren anger, och intrycket förblir en underdelning.
Nedskrivningen sker på två sätt. Går delningen jämnt upp i takten räcker vanliga notvärden — fyra mot tre i tre fjärdedelar är fyra punkterade åttondelar. Går den inte upp blir det en oregelbunden grupp med klammer och siffra över: tre mot två i två fjärdedelar är en fjärdedelstriol.
Vad som står bredvid
Vilken taktart räknas hur: Taktarter. Hur en oregelbunden grupp skrivs och räknas: Oregelbundna notgrupper. Vad som händer när en enda stämma börjar vid sidan av slaget: Synkop.
Anotona gör det åt dig
Fotografera ett notblad eller spela melodin — Anotona hittar tonarten, sätter noterna och transponerar dem till vilken tonart som helst. Gratis.
Se AnotonaVarje ton på den här sidan är uträknad, inte avskriven.