Punkterade noter
Fem fall, vart och ett två gånger att lyssna på: först noten utan punkt, sedan samma not med — och takten varar precis lika länge.
En punkt bakom nothuvudet är det sparsammaste tecknet i hela notskriften. Den säger: och ännu en gång hälften av det. Av halvnoten blir tre fjärdedelar, av fjärdedelen tre åttondelar, av åttondelen tre sextondelar.
Det är inget fast tillägg utan ett förhållande: hur mycket punkten lägger till beror på hur lång noten vore utan den. Därför står varje fall här två gånger — en gång bar, en gång med punkt — och båda gångerna ligger tonen på samma höjd. Bara längden hörs. Takten blir däremot precis lika lång som förut: det punkten ger noten tar den från pauserna bakom.
Punkterad halvnot
Av två fjärdedelar blir det tre. I tre fjärdedels takt fyller den hela takten och är där normalfallet — en enda ton som ligger över alla tre slagen. I fyra fjärdedels takt blir exakt en fjärdedel kvar bakom den, och därur uppstår en av de vanligaste taktbilder som finns.
Punkterad fjärdedelsnot
Av två åttondelar blir det tre. Det är punkten man ser oftast: tillsammans med en åttondel bakom fyller den två slag och ger det lång-kort-mönster som varje marsch och varannan ballad har. Spelar man det jämnt blir gången en promenad.
Punkterad åttondelsnot
Av två sextondelar blir det tre. Samma delning ett våningsplan ner, och den korta noten bakom blir mycket kort — så kort att skillnaden mot triolen suddas ut om man inte lyssnar noga. I tryck är de två tydligt olika; spelade ofta mindre så.
Dubbelpunkterad not
En andra punkt lägger till ännu hälften av den första, alltså en fjärdedel av grundvärdet. Tillsammans blir det sju åttondelar av den ursprungliga noten: nästan allt, men just inte allt. Resterna bakom blir i motsvarande grad småttiga, och just därav lever skärpan i barockens uvertyrer.
Punkterad paus
Punkten verkar på pauser precis som på noter — man hör den bara inte, man märker den på väntan. I bilden är de båda tonerna till vänster och höger desamma; det enda som flyttat sig är när den andra kommer. I äldre utgåvor undveks den punkterade pausen och två pauser skrevs i stället; i dag står den överallt.
Den punkterade rytmen
Först åtta jämna åttondelar, sedan samma takt punkterad
Den vanligaste användningen är inte alls en ensam lång ton utan ett par: en punkterad not med en kort bakom, om och om igen. Lång–kort, lång–kort. Båda raderna i bilden varar lika länge och bär samma puls — den ena delar den jämnt, den andra i tre mot en.
Det här mönstret bär halva musikhistorien: den franska uvertyren lever på det, marschen likaså och en god del av det som i popmusiken går för att vara «rakt». Spelar man det jämnt spelar man något annat — och den som hör det märker det genast, också utan att kunna sätta namn på det.
Där punkten är regeln
Sex åttondelar, sedan samma tid som två punkterade fjärdedelar
I sammansatta taktarter är den punkterade noten ingen undantag utan själva slaget. I 6/8 räknar man inte sex åttondelar utan två slag om tre — och ett slag är precis en punkterad fjärdedel. Bilden visar bägge efter varandra: först de sex åttondelarna, sedan de två slag som samlar ihop dem.
Därför är sådana takter fulla av punkter utan att något särskilt är avsett. Och därför behövs duolen där så snart två ska spelas i stället för tre.
Vilka notvärden som finns
Punkten ändrar ett notvärde, den ersätter det inte. Vilka värden som finns — hel-, halv-, fjärdedels- och åttondelsnoter med sina pauser — står hos Notvärden. Vilken takt som räknas hur, och varför 6/8 räknas annorlunda än 3/4, står hos Taktarter.
Nottecken · Notvärden · Musiktermer
Anotona gör det åt dig
Fotografera ett notblad eller spela melodin — Anotona hittar tonarten, sätter noterna och transponerar dem till vilken tonart som helst. Gratis.
Se AnotonaVarje ton på den här sidan är uträknad, inte avskriven.