Ornament
Sex ornament, vart och ett graverat två gånger: tecknet så som det trycks och samma ställe utskrivet — båda klingar, och båda är exakt lika långa.
Ett tecken över noten, och av en klang blir det fyra. Ett ornament föreskriver inga andra toner utan ett sätt att spela denna: det skrivna värdet står kvar, och tecknet säger vad som händer inuti det. Varje ornament står här två gånger — så som det trycks och därunder utskrivet. Båda versionerna är lika långa; att lyssna på dem efter varandra är det som gör avståndet mellan skrift och klang hörbart.
Drill
Huvudtonen och grannen ovanför växlar så fort det går att hålla rent. Tecknet säger inte hur många växlingar det är; utskrivet står här fyra par, och notvärdet förblir exakt detsamma.
Övre mordent
Ett enda snabbt steg uppåt och tillbaka, sedan ligger huvudtonen kvar. Tecknet är den släta sicksacken utan streck. Steget varar inte längre än en blinkning — hela resten av värdet tillhör huvudtonen.
Mordent
Samma sak nedåt: en gång kort till grannen under och genast tillbaka. Tecknet bär ett lodrätt streck mitt genom sicksacken. Det är hela skillnaden mot övre mordenten, och den är lätt att missa.
Dubbelslag
Fyra klanger runt den skrivna noten: grannen ovanför, huvudtonen, grannen under, huvudtonen. Står tecknet över noten börjar slaget genast; står det efter den klingar noten först och slaget kommer på slutet.
Kort förslag
Den lilla noten har ett streck genom sin flagga och spelas så kort det bara går. Den tar nästan ingenting från huvudtonen: den faller på slaget, och huvudtonen följer omedelbart.
Långt förslag
Den lilla noten utan streck är ingen utsmyckning i kanten, den är en förhållning. Den tar halva huvudtonens värde — två tredjedelar av ett punkterat — och löser sig först sedan. Skriven i litet format är det den man hör.
Uppifrån eller från huvudtonen?
Här går meningarna isär: börjar en drill på den skrivna noten eller på grannen ovanför? I barocken, och ännu hos Mozart, börjar den uppifrån — ornamentet är där en spänning som löser sig. På artonhundratalet, från Hummel och Chopin, börjar den på huvudtonen. Bilderna här visar den senare läsningen; i äldre musik hör en blick i utgåvans förord till arbetet, och en bra utgåva säger det där.
Hur många toner som får plats i ett ornament säger inget tecken. Det beror på tempo och instrument: det som här är utskrivet med fyra växlingar blir färre i en långsam sats och fler i en snabb.
Två som inte går att skriva ut
Två tecken saknas i den här raden, Arpeggio och Glissando, och det av ett skäl: de har inga fasta toner. Vågiga linjen framför ett ackord säger att dess klanger kommer efter varandra — inte hur fort. Strecket mellan två noter säger att vägen däremellan hörs — på pianot är det tangenterna emellan, på fiolen en glidbana utan steg. Vad som ligger däremellan avgör instrumentet, och därför går det inte att sätta i noter.
Nottecken · Dynamik · Notvärden · Musiktermer
Anotona gör det åt dig
Fotografera ett notblad eller spela melodin — Anotona hittar tonarten, sätter noterna och transponerar dem till vilken tonart som helst. Gratis.
Se AnotonaVarje ton på den här sidan är uträknad, inte avskriven.