Kadenser

Den fullständiga kadensen

I–IV–V–I · C – F – G – C · T–S–D–T

Tonika, subdominant, dominant, tonika — grundformeln som fastställer en tonart. Tillsammans innehåller de tre huvudtreklangerna skalans alla sju toner.

Helslut (autentisk kadens)

V–I · G – C · D–T

Dominant till tonika: slutet som låter som en punkt. Fullkomligt heter det när båda ackorden står i grundläge och melodin slutar på grundtonen.

Plagalt slut

IV–I · F – C · S–T

Subdominant till tonika: »amen« i slutet av koraler. Mjukare än helslutet, eftersom ingen ledton drar mot grundtonen.

Halvslut

I–V · C – G · T–D

Slutar på dominanten: ett kommatecken, inte en punkt. Frasen står öppen och man väntar sig fortsättningen.

Bedrägligt slut (avbrutet slut)

V–vi · G – Am · D–Tp

Dominanten löser sig inte till tonikan utan till parallelltonarten: örat väntar C-dur och får a-moll. Så förlänger man en fras.

Frygiskt halvslut (i a-moll)

iv⁶–V · Dm/F – E · s–D

I moll: subdominanten i första omvändningen faller en halvton till dominanten. Det steget i basen låter frygiskt — barock och flamenco.

Så känner man igen dem

Lyssna på sista ackordet. Tonika sist: helslut (från dominanten) eller plagalt slut (från subdominanten). Dominant sist: halvslut. En dominant som inte går till tonikan: bedrägligt slut.