Fermat, andningstecken och pausen över flera takter
Fem tecken att höra och se. Fyra av dem ändrar ingenting i klangen — de talar till spelaren. Bara ett räknar verkligen takter.
Det finns tecken som inte ändrar en enda tonhöjd och ändå avgör hur ett stycke låter. Fermaten håller kvar, andningstecknet ger plats åt luft, cesuren skär av. Hur länge står ingenstans: det avgör spelaren.
Just det är uppmätt på den här sidan. Varje tecken står två gånger bredvid varandra — till vänster utan, till höger med. I fyra av fem är tonhöjder, insatser och längder identiska i båda bilderna; bara den stuckna bilden ändras. Den som trycker på spela hör ingen skillnad, och det är inget fel på sidan utan saken själv.
Det femte tecknet är annorlunda. Pausen över flera takter samlar flera tomma takter till en enda bild och skriver antalet ovanför. I klangen finns hela tystnaden — den räknas alltså på riktigt.
Fermat
Över sista noten i första takten står en båge med en punkt. Den säger: håll den här noten längre än den är skriven. Hur mycket längre står ingenstans. I klangdatan ändras ingenting — insatser och längder är desamma till vänster och till höger, uppmätt. Tecknet vänder sig till människan, inte till maskinen.
Fermat över en paus
Samma tecken över en paus töjer tystnaden i stället för en ton. Det står ofta alldeles före ett nytt avsnitt: lyssnaren ska höra brottet. Också här förblir klangen oförändrad; pausen varar lika länge i båda bilderna, och det som går därutöver gör spelaren.
Andningstecken
Ett kommatecken ovanför systemet betyder: här hämtas andan. Blåsare och sångare behöver det, stråkar sätter stråken på nytt. Tiden till det tas från noten före — takten förblir full, noten släpps bara något tidigare. Av det står ingenting i klangen.
Cesur
Två korta snedstreck ovanför systemet, i orkestern kallade järnvägsspår. De skär skarpare än andningstecknet: allt stannar, och sedan börjar något nytt. Hur lång tystnaden är avgör åter spelaren eller dirigenten. Klangen förblir densamma i båda bilderna.
Paus över flera takter
Här ändras faktiskt något. Till vänster står de tomma takterna en och en, till höger är de samlade till en enda bild: en tjock balk med antalet takter ovanför. I klangen varar tystnaden lika länge i båda fallen — den räknas alltså på riktigt. I orkesterstämmor sparar det hela sidor, men det kräver säker räkning.
Vad som står i bilden och vad som står i klangen
Fermaten över sista noten i ett avsnitt är det vanligaste av dessa tecken. Brukligt är en och en halv till två gånger det skrivna värdet, men det är en vana och ingen föreskrift — i en kör ger dirigenten tecken att gå vidare; ensam avgör andningen.
Över en paus gör fermaten samma sak: den töjer tystnaden. Andningstecknet däremot tar sin tid från noten före i stället för att lägga till något — takten förblir full. Cesuren, två korta snedstreck ovanför systemet, skär skarpare och står ofta före en ny tanke.
I orkestermaterial sparar pausen över flera takter hela sidor. I stället för tjugo tomma takter står det en tjock balk med antalet ovanför — räkna måste man ändå, och den som räknar fel kommer in på fel ställe.
Vad som står bredvid
Paustecknen och deras längder: Notvärden. Hur man läser en notbild från början: Lära sig läsa noter.
Nottecken · Fermat · Musiktermer
Anotona gör det åt dig
Fotografera ett notblad eller spela melodin — Anotona hittar tonarten, sätter noterna och transponerar dem till vilken tonart som helst. Gratis.
Se AnotonaVarje ton på den här sidan är uträknad, inte avskriven.