Fugan — ett tema som förvandlas och ändå förblir sig självt
Sex förvandlingar att lyssna på. Till vänster alltid samma tema, till höger dess förvandling — och en exposition med två insatser.
En fuga har ett enda tema, och ur det växer hela stycket. Det träder först fram ensamt, sedan tar nästa stämma över det medan den första fortsätter — och på vägen vänds det upp och ner, läses baklänges, tänjs ut och pressas ihop. Det förblir igenkännligt trots att knappast någon insats låter som den föregående.
Inget av detta är en fråga om stämning, utan om räkning. Varje förvandling går att ange som ett tal: svaret ligger sju halvtoner högre, omvändningen vänder varje intervall, krabban läser tonerna baklänges, förstoringen fördubblar varje längd. Just därför påstås ingenting på den här sidan som inte har räknats tillbaka ur klangen.
Här står sex par bredvid varandra. Till vänster alltid samma tema, till höger förvandlingen. Båda versionerna går att lyssna på — i omvändningen hörs genast att melodin behåller sin gestalt och ändå går åt andra hållet.
Svaret
Den andra stämman bär fram samma tema, varje ton sju halvtoner högre. Avstånden mellan tonerna ändras därvid inte — det är provstenen: en transponering som ändrar så mycket som ett enda intervall är ingen. Man hör samma melodi på ett annat ställe, och av det lever början på varje fuga.
Omvändningen
Varje intervall går åt andra hållet: där temat stiger ett steg faller omvändningen samma steg. Den första tonen står kvar, allt annat viks omkring den. Melodins gestalt förblir igenkännlig, riktningen är ombytt — här speglas halvton för halvton, och därför står det förtecken i bilden som temat inte har.
Krabban
Tonföljden läst bakifrån och fram: den sista tonen blir den första. Det är den förvandling som är svårast att höra, eftersom gestalten ändras helt medan varje enskild ton förblir densamma. På papperet syns den genast; för örat krävs vana.
Förstoringen
Samma tonföljd, men varje längd fördubblad: åttondelar blir fjärdedelar och temat behöver två takter i stället för en. I en fuga står förstoringen oftast mot slutet, när temat ska uppträda i stort format en gång till medan de övriga stämmorna går vidare i det ursprungliga tempot.
Förminskningen
Den motsatta riktningen: varje längd halverad, åttondelar blir sextondelar. Temat löper dubbelt så fort och ryms i en halv takt. Tillsammans med förstoringen ger det möjligheten att höra samma tema i två hastigheter samtidigt.
Strettan
Den andra insatsen väntar inte på att den första ska bli färdig utan kommer här redan efter två åttondelar. Temat överlappar sig självt — och det mäts på insatstiderna: så länge avståndet är kortare än temat är det en stretta. Mot slutet av en fuga trängs insatserna ofta allt tätare, och stycket drar därmed ihop sig.
Expositionen: tema och svar
Överst börjar temat ensamt. En takt senare går svaret in nedtill, en oktav under den reala transponeringen — och den övre stämman spelar vidare i stället för att tystna. Denna motstämma är kontrapunkten till temat: den ska passa till svaret utan att ta uppmärksamheten från det. Vid slutet vilar båda stämmorna på samma ton med två oktavers avstånd.
Vad som händer med temat
Svaret är den andra stämman: samma tema, varje ton sju halvtoner högre. Avstånden mellan tonerna förblir därvid desamma, ton för ton — det går att räkna i klangen. Så ser ett realt svar ut. Börjar ett tema med ett kvintsprång smalnar de gamla mästarna av det till en kvart så att svaret stannar i tonarten; då kallas det tonalt. Temat på den här sidan börjar med ett sekundsteg och behöver ingen sådan justering.
Omvändningen vänder varje intervall: ett steg uppåt blir samma steg nedåt. Den första tonen står kvar där den stod, allt annat viks omkring den. Krabban läser tonföljden bakifrån — den sista tonen blir den första. Båda förvandlingarna ändrar bara tonhöjderna, inte längderna.
Förstoring och förminskning gör tvärtom: tonerna står kvar, varje längd fördubblas eller halveras. I förstoringen tar temat två takter i stället för en. Strettan slutligen låter den andra insatsen börja innan den första är färdig — temat överlappar sig självt, och ju senare det sker i en fuga, desto tätare skjuts insatserna ihop.
Vad som står bredvid
Hur två stämmor förs tillsammans: Kontrapunkt. Vad avstånden mellan två toner heter: Intervall. Hur en fras sluter: Kadenser.
Anotona gör det åt dig
Fotografera ett notblad eller spela melodin — Anotona hittar tonarten, sätter noterna och transponerar dem till vilken tonart som helst. Gratis.
Se AnotonaVarje ton på den här sidan är uträknad, inte avskriven.