Flerstämmighet — en melodi, fem satser
Fem satser att lyssna på. Överst i alla fem står samma melodi; först det som ligger under gör den till enstämmighet, homofoni eller polyfoni.
Hur många stämmor som klingar säger ännu inte hur ett stycke är byggt. Två stämmor kan gå samma väg, bära varandra eller var och en gå sin egen — och det hörs genast, utan att man kan ett enda fackord.
Därför står samma melodi fem gånger på den här sidan. I alla fem bilderna är den ton för ton densamma, efterräknad ur klangen. Det som ändras ligger alltid under: ingenting alls, en andra stämma som går i samma takt, två liggande ackord, en självständig stämma, eller samma melodi en gång till i enklare gestalt.
De gamla namnen beskriver inget annat än det. Den som lyssnar på de fem bilderna efter varandra behöver namnen sedan bara för att slå upp något.
Enstämmighet
Melodin ensam. I inget ögonblick klingar mer än en ton — på det, och på inget annat, vilar namnet. Om en person sjunger den eller hundra unisont ändrar ingenting; först en ton som klingar samtidigt på en annan höjd gör satsen flerstämmig.
Homofoni
En andra stämma går i samma takt: varje insats bär båda stämmorna, ingen väntar på den andra. Så är en koral skriven, och så låter en kör som sjunger ackord. Melodin hörs överst för att den ligger högre, inte för att den rör sig annorlunda.
Melodi med ackompanjemang
Under melodin ligger ackord som byts sällan. Därför klingar fyra toner samtidigt på ett par ställen, och däremellan bara melodin. Det är satsen i nästan varje sång med gitarr eller piano: en stämma leder, resten bär harmonin.
Polyfoni
Den andra stämman börjar senare och går sedan sin egen väg — annan rytm, annan riktning, ett eget slut. Det är vad polyfon betyder: inte många toner, utan flera stämmor som var och en har något eget att säga. Dess strängaste form är fugan.
Heterofoni
Båda stämmorna spelar samma melodi, den undre enklare — den tar varannan ton och lämnar resten. Därför hör varje ton under melodin till samma tonklass som tonen ovanför, och i den här satsen är det prövostenen. I Japan, Indonesien och arabisk musik är det det vanliga fallet.
De fem satserna med en blick
Varje rad nämner det som går att räkna i klangen: hur många toner som klingar samtidigt, och vad satsen känns igen på. Siffrorna kommer från bilderna på den här sidan, uppmätta och inte uppskattade.
| Sats | Toner samtidigt | Vad man hör det på |
|---|---|---|
| Enstämmighet | 1 | Aldrig två toner samtidigt |
| Homofoni | 2 | Varje insats bär båda stämmorna |
| Melodi med ackompanjemang | upp till 4 | Ackompanjemanget slår an bara två gånger |
| Polyfoni | 2 | Den andra stämman börjar senare |
| Heterofoni | 2 | Nertill klingar samma ton som upptill |
Vad som skiljer satserna åt
I en enstämmig sats klingar aldrig mer än en ton. Det är enstämmighet — en sång utan ackompanjemang, en gregoriansk melodi, en barnvisa som en hel klass sjunger. Även hundra sångare i unisont förblir enstämmiga.
Rör sig två stämmor i samma rytm uppstår en ackordsats: varje insats bär båda stämmorna. Det är homofoni i snäv mening, koralens sats. Svävar melodin däremot över ackord som byts sällan, talar man om melodi med ackompanjemang — satsen i nästan varje sång med gitarr eller piano.
Går stämmorna sina egna vägar, sätter alltså in vid olika tidpunkter och håller var och en sin rytm, är satsen polyfon. Heterofonin är slutligen det fall som europeiska läroböcker länge förbisåg: två stämmor spelar samma melodi, den ena enklare än den andra. I Japans, Indonesiens och den arabiska världens musik är det det vanliga fallet.
Vad som står bredvid
Hur två stämmor förs tillsammans: Kontrapunkt. Vad det blir av när ett tema vandrar från stämma till stämma: Fuga. Vad avstånden mellan två toner heter: Intervall.
Anotona gör det åt dig
Fotografera ett notblad eller spela melodin — Anotona hittar tonarten, sätter noterna och transponerar dem till vilken tonart som helst. Gratis.
Se AnotonaVarje ton på den här sidan är uträknad, inte avskriven.