Notsystemet — fem linjer och det som går utanför
Fem linjer, fyra mellanrum. En ton som inte längre får plats får hjälplinjer; två system som läses ihop får en klammer.
Varje not på den här webbplatsen står på samma fem linjer. De är så självklara att nästan ingen får dem förklarade — och ändå är det bara platsen på dem som avgör vilken ton som menas.
Linjerna ligger på lika avstånd över varandra, och mellan dem blir det precis plats för ett nothuvud. Fem linjer och fyra mellanrum ger nio platser; den som måste högre eller lägre får korta hjälplinjer, en för varje ytterligare steg.
Bilderna på den här sidan är verkligen satta och uppmätta: varje nothuvuds läge, antalet hjälplinjer och klammerns art står i bilden och kan räknas där.
Fem linjer, fyra mellanrum
Nio toner efter varandra, och var och en har sin egen plats: ibland sitter huvudet mitt på en linje, ibland precis mellan två. Fler platser har systemet inte, och till en början behövs inte fler.
Hjälplinjer under systemet
Under systemet tar linjerna slut, men inte tonförrådet. Varje lägre ton får därför ett eget kort streck — den första ett, nästa två, den tredje tre. De är lika breda som huvudet och hör bara till det.
Hjälplinjer över systemet
Uppåt gäller detsamma, spegelvänt: strecken ligger över den översta linjen, på samma avstånd som linjerna själva. Från ungefär tre blir det oöverskådligt — då sätter notskriften hellre ett oktavtecken.
Den runda klammern
Två system som förbinds till vänster av en rund klammer: det är pianots klammer. Överst står oftast g-klaven för höger hand, nederst f-klaven för vänster. Taktstrecket går genom båda, för de läses ihop.
Den kantiga klammern
Samma två system med en kantig klammer framför: så för en partitur samman flera instrument till en grupp. Tecknet är ett annat än den runda klammerns, verkan densamma — det som står här hör ihop.
Två system utan klammer
Och motexemplet: två system utan något framför. Taktstrecket slutar vid det första systemets nederkant och börjar om vid det andras överkant. Två rader som inte har med varandra att göra — först klammern gör dem till ett par.
De sex fallen i en blick
Varje rad nämner vad som går att räkna i bilden: hur många system som står där och vad fallet känns igen på. Uppgifterna kommer från bilderna på den här sidan, uppmätta och inte gissade.
| Fall | System | Vad man ser |
|---|---|---|
| Fem linjer, fyra mellanrum | 1 | Varje huvud sitter på en linje eller precis mellan två |
| Hjälplinjer under systemet | 1 | Korta streck under systemet, ett per steg |
| Hjälplinjer över systemet | 1 | Korta streck över systemet, ett per steg |
| Den runda klammern | 2 | Rund klammer, taktstreck genom båda systemen |
| Den kantiga klammern | 2 | Kantig klammer med hörn upptill och nedtill |
| Två system utan klammer | 2 | Ingen klammer, och taktstrecket faller bort däremellan |
Hur systemet läses
Man räknar nerifrån och upp: understa linjen, första mellanrummet, andra linjen och så vidare. Varje steg uppåt är nästa bokstav i tonnamnen, varje steg nedåt det föregående. Vilken ton som sitter på vilken linje säger först klaven i början av raden — utan den är linjerna tomma.
Räcker omfånget inte till blir systemet inte större. I stället får den enskilda noten korta streck: första hjälplinjen ett steg över eller under ytterlinjen, den andra två steg, den tredje tre. De hör till noten och inte till raden, och därför är de bara lika breda som huvudet.
Hör två system ihop förbinds de till vänster. Den runda klammern står för ett instrument som spelas med båda händerna — piano, orgel, harpa. Den kantiga klammern för samman flera instrument till en grupp. I båda fallen går taktstrecket rakt igenom, och just på det syns att systemen läses ihop.
Vad som står bredvid
Hur linjerna blir toner: Lära sig läsa noter. Vilken klav som fäster vilken linje: Klaver. Hur man slipper en hög hjälplinjer: Oktaveringstecken.
Anotona gör det åt dig
Fotografera ett notblad eller spela melodin — Anotona hittar tonarten, sätter noterna och transponerar dem till vilken tonart som helst. Gratis.
Se AnotonaVarje ton på den här sidan är uträknad, inte avskriven.