Gitarrstämningar
Tio stämningar för gitarr, var och en med sina sex strängar, avståndet till standardstämningen och ljud: vilken sträng som ska vart, och vad det ändrar.
En stämning säger vilken ton var och en av de sex strängarna spänns till. Standardstämningen är den som nästan allt är skrivet för; de nio andra här ändrar en sträng eller alla på en gång — och därmed vilka grepp som blir lätta och vilka som blir svåra. Varje stämning står noterad som ackord av de sex lösa strängarna och går att lyssna på.
Standardstämning
E A D G B E — den stämning som ackorddiagram, tabulatur och skolor utgår från. Avstånden är fyra kvarter med en stor ters i mitten (mellan tredje och andra strängen); just den enda oregelbundenheten gör de invanda greppen spelbara.
| Sträng | Ton | Halvtoner mot standard |
|---|---|---|
| 6 | E | Oförändrad |
| 5 | A | Oförändrad |
| 4 | D | Oförändrad |
| 3 | G | Oförändrad |
| 2 | B | Oförändrad |
| 1 | E | Oförändrad |
Drop D
D A D G B E — bara den lägsta strängen sänks, en helton. Därmed ligger en kvint under ackordet, och ett finger över de tre låga strängarna ger ett powerackord. Den vanligaste avvikelsen i rock och metal, eftersom allt annat förblir som det var.
| Sträng | Ton | Halvtoner mot standard |
|---|---|---|
| 6 | D | −2 |
| 5 | A | Oförändrad |
| 4 | D | Oförändrad |
| 3 | G | Oförändrad |
| 2 | B | Oförändrad |
| 1 | E | Oförändrad |
En halvton lägre
Eb Ab Db Gb Bb Eb — alla sex strängar en halvton ner. Greppen är desamma och allt klingar en halvton lägre: för sångare som tycker att en låt ligger för högt, och för ett något mjukare anslag.
| Sträng | Ton | Halvtoner mot standard |
|---|---|---|
| 6 | Eb | −1 |
| 5 | Ab | −1 |
| 4 | Db | −1 |
| 3 | Gb | −1 |
| 2 | Bb | −1 |
| 1 | Eb | −1 |
En helton lägre
D G C F A D — alla sex strängar en helton ner. Samma räkning som med halvtonen, bara längre, och strängarna blir märkbart slakare. Den som ofta spelar så tar grövre strängar.
| Sträng | Ton | Halvtoner mot standard |
|---|---|---|
| 6 | D | −2 |
| 5 | G | −2 |
| 4 | C | −2 |
| 3 | F | −2 |
| 2 | A | −2 |
| 1 | D | −2 |
Drop C
C G C F A D — först allt en helton ner, sedan den lägsta strängen ytterligare en helton. Powerackordsgreppet från Drop D håller fortfarande, och ljudet sjunker rejält.
| Sträng | Ton | Halvtoner mot standard |
|---|---|---|
| 6 | C | −4 |
| 5 | G | −2 |
| 4 | C | −2 |
| 3 | F | −2 |
| 2 | A | −2 |
| 1 | D | −2 |
DADGAD
Lösa strängar: Dsus4
D A D G A D — de lösa strängarna ger Dsus4, ett ackord utan ters som varken låter dur eller moll. Därför passar det till säckpipslåtar och till allt modalt; i keltisk musik är DADGAD regel.
| Sträng | Ton | Halvtoner mot standard |
|---|---|---|
| 6 | D | −2 |
| 5 | A | Oförändrad |
| 4 | D | Oförändrad |
| 3 | G | Oförändrad |
| 2 | A | −2 |
| 1 | D | −2 |
Open G
Lösa strängar: G dur
D G D G B D — anslagen löst blir det G dur. Stämningen för bottleneckblues och, utan den lägsta strängen, Keith Richards stämning. Ett finger tvärs över femte bandet ger subdominantens ackord, över sjunde dominantens.
| Sträng | Ton | Halvtoner mot standard |
|---|---|---|
| 6 | D | −2 |
| 5 | G | −2 |
| 4 | D | Oförändrad |
| 3 | G | Oförändrad |
| 2 | B | Oförändrad |
| 1 | D | −2 |
Open D
Lösa strängar: D dur
D A D F# A D — anslagen löst blir det D dur, ofta kallad »Vestapol«. Fylligare än Open G, eftersom den lägsta strängen bär grundtonen; stämningen på många gamla blues- och slideinspelningar.
| Sträng | Ton | Halvtoner mot standard |
|---|---|---|
| 6 | D | −2 |
| 5 | A | Oförändrad |
| 4 | D | Oförändrad |
| 3 | F# | −1 |
| 2 | A | −2 |
| 1 | D | −2 |
Open E
Lösa strängar: E dur
E B E G# B E — samma avstånd som Open D, en helton högre: löst blir det E dur. Tre strängar måste dras upp för det, vilket sliter på dem — många stämmer därför hellre Open D och sätter kapo på andra bandet.
| Sträng | Ton | Halvtoner mot standard |
|---|---|---|
| 6 | E | Oförändrad |
| 5 | B | +2 |
| 4 | E | +2 |
| 3 | G# | +1 |
| 2 | B | Oförändrad |
| 1 | E | Oförändrad |
Open C
Lösa strängar: C dur
C G C G C E — löst blir det C dur, med grundtonen på tre strängar. Den lägsta strängen sjunker två heltoner och blir mycket slak, men stämningen låter bred och orkestral.
| Sträng | Ton | Halvtoner mot standard |
|---|---|---|
| 6 | C | −4 |
| 5 | G | −2 |
| 4 | C | −2 |
| 3 | G | Oförändrad |
| 2 | C | +1 |
| 1 | E | Oförändrad |
Så stämmer du om
Alltid från den lägsta strängen och uppåt, och alltid fram till måltonen underifrån: en sträng som släpps ner uppifrån fortsätter glida. Med stämapparat: ställ den i kromatiskt läge, annars letar den efter standardsträngarna. Omstämning ändrar spänningen på halsen, och de redan stämda strängarna följer med — gå varvet två gånger.
Vad en öppen stämning är
I en öppen stämning bildar de sex lösa strängarna tillsammans ett ackord — det räcker att slå an dem utan att greppa något. Ett finger tvärs över alla strängar ger sedan nästa ackord, och det är det slidespelet lever av. Priset: de invanda greppen stämmer inte längre.
Stämapparat · Gitarr · Gitarr
Anotona gör det åt dig
Fotografera ett notblad eller spela melodin — Anotona hittar tonarten, sätter noterna och transponerar dem till vilken tonart som helst. Gratis.
Se AnotonaVarje ton på den här sidan är uträknad, inte avskriven.